Naturreservat i Baltikum
Publicerad 03 Juli 2008
Det kanske inte låter så upphetsande. Men det är en naturtyp vi haft gott om i Sverige, men som till stor del gått förlorad genom utdikning och uppodling.
I Estland och Lettland finns det fortfarande gott om dem och i många fall är de idag naturreservat. När vi nu som turister börjat lära känna Tallinn och Riga är det däremot fortfarande rätt okänt att de allra största delarna av dessa länder är ödemarker, nästan väglöst land av bevarad ursprungsnatur. Det gäller också mycket nära kusten, där kommunistisk militär höll stora säkerhetsavstånd och oavsiktligt skapade en frizon för flora och fauna.
Många är mycket väl iordninggjorda med trätrallar över torvlika myrar och genom vacker urskog, intill deltaland och floder. Naturen är idealisk för kanot och kajak och här finns mycket att se. Storken är så vanlig att knappt någon lägger märke till den här. Men här finns också svart stork. Här finns bäver, ugglor och ett stort antal fågelarter, varav många gnagare.
Därt vi har våra fjäll finns stora våtmarksområden i Lettland, Estland, Litauen, Polen och Vitryssland Men vad som dessutom gör dessa områden unika är att de är så orörda, ofta lämnade som urskogsområden, men också med bra turistisk infrastruktur i form av vandringsleder, gångvägar av trä över våtmarkerna och bra tillgänglighet. Trots att allemansrätten inte finns här, har det inte varit någon konkurrens om områdena från kommersiella krafter och stora ytor har omvandlats till naturparker.
De har idag stor betydelse för ekosystemen, skyddar flora och fauna som försvunnit hos oss, men kommer dessutom att få ökad betydelse med klimatförändringen. Våtmarker tar hand om vattenöverskott, men binder också koldioxid och föroreningar som ett ”filter” i kretsloppet.
Den femte årstiden är den vårvinter som fått smältvattnet att rinna undan undertill, lågvatten uppstår, men isen ligger fortfarande som ett tunt pansartäcke, men hänger nu i luften i stora områden, med någon meter luft under.
Det är inte lätt att ta sig fram, men spektakulärt vackert. För var flatbottnade stockbåtar det främsta fortskaffningsmedlet mellan det fåtal gårdar som lås som isolerade öar i ett landskap som regelbundet svämmades över.
Estland har sådana områden i mellersta delen; Endla Naturreservat och framförallt i södra delen innanför den kustremsa som går ned mot lettiska gränsen och in mot Otepää, den främsta vintersportorten. Här finns gott om vandrings- och kanotleder längs flod- och sjösystemen.
Lettland har kanske kommit längst vad gäller ekoturism. Ekoturism i Lettland är en bra översiktsbroschyr som gavs ut redan 2002, innan begreppet nästan fanns. Den finns på svenska och engelska.
Intill den fashionabla badorten Jurmala, helt nära Riga, ligger Kemeri Nationalpark. Här, alldeles intill havet, löper trästigarna fram mellan sjöar och vattendrag, som t o m har svavelkällor. Området är rikt på fisk, vadarfåglar och andra arter, liksom en fristad för älg, vildsvin och varg. Lite längre upp mot Kolka i detta det gamla Kurland ligger Engure Nationalpark, vid en lagunsjö alldeles innanför havet och än närmare Kolka ligger Slitere Nationalpark där skog och flod möter märkliga breda sandstränder och skapar ett paradis för flyttfåglar.
Abavadalen, sydost om Ventspils, är en naturskön floddal som bl a hyser Europas bredaste vattenfall; inte mer än ett par meter högt, men 250 meter brett. Här finns rödbok och kanotleder.
I norra Lettland, upp mot estniska gränsen finns två stora reservat; Norra Vidzeme och Gauja något närmare Riga.
Salacafloden är en av de populäraste för kanot och rodd. Här finns gott om lax, kungsfiskarna hovrar över strandbrinkarna. Storkarna är särskilt frekventa. Gaujafloden meandrar sig fram genom sitt skogsland , här finns medeltida slott och kulturskyddade grå gårdar i ett sagoaktigt landskap med gott om utter bl a.
I sydöstra Lettland finns Daugavas Naturpark; en av vikingarnas viktigaste flodleder kommer här på sin väg mot Östersjön, djupt inifrån Vitrysslands vida våtmarks- och sjöområden.
Längs sydkusten, nära Litauiska gränsen ligger Papesjön, även den alldeles innanför havet. Fågeltorn ger utsikt över en del vasslevande sällsynta fågelarter och här finns också 130 vildhästar, på ett inhägnat stort område.
Omedelbart inne på vitryskt territorium finns också vidsträckta parkområden, där vandring och tältning är tillåten. Bara du fixat visa förstås. Oroa dig inte för att gå vilse. Du har en viss övervakning att vänta, men på lokal nivå är det vitryska samhället öppet och vänligt välkomnande. Som turist är du närmast exotisk och nyfiken öppenhet och stor stolthet över det gamla vikingasamhället, där många hövdingar från sveariket grundlagt flera av städerna.
Sedan kan det ju diskuteras hur vi ska se på den mycket inkomstbringande jaktturism som finns här. I Vitryssland är den viktig. Men samtidigt har man bevarat områden som vi förstört. Storkar och hos oss försvunna fågelarter är ett bevis för naturens oförstördhet. Här är ett paradis för svampplockare och för bär. Hästturism i olika former; ridning liksom häst och vagn, som på sina ställen i Vitryssland , är turistformer med stor potential här.
Fascinerande är också att dessa ödeland bidragit till att bevara fyra till fem gånger så många vargar, lodjur och björnar som i det mångdubbelt större Sverige.
Våtmarkerna är i många fall kopplade till de gamla flodleder på vilka våra förfäder vikingarna seglade och dolda i dessa torvrika trakter döljer sig såväl skatter som gravar och spår av deras handelsfärder österut ned till Svarta- och Kaspiska haven i ett landskap som sannolikt någorlunda liknar dåtidens, även om barrträden kanske blivit fler på lövträdens bekostnad.
Jan Ohlsson
Läs mer om: estland (1) lettland (1) våtlandsturism (1)
del.icio.us
Digg
Facebook
LinkedIn
Flygets andel av miljöutsläppen är mindre än många tror. Men den ökar. Lokala restriktioner och att avstå flyga är däremot bara ett slag i luften som kan stå Sverige dyrt.
Läs mer>>>Det kanske inte låter så upphetsande. Men det är en naturtyp vi haft gott om i Sverige, men som till stor del gått förlorad genom utdikning och uppodling.
Läs mer>>>